Effekter av styrketräning på kognitiv funktion, Brain-Derived Neurotrophic Factor och Insulin-Like Growth Factor 1 hos högtränade unga kvinnliga fotbollsspelare
Sports medicine - open · 2026
Att lägga till styrketräning hjälpte tonårsflickor att bli starkare, passa bättre och prestera högre på ett Stroop-test, men deras BDNF- och IGF-1-nivåer förändrades inte, så hoppa över budskapet om att det 'kopplar om hjärnan'.
Studien
RCT, n=22 högtränade kvinnliga ungdomsfotbollsspelare (medelålder 14.9 år), 11 per grupp, som jämförde 12 veckors tillagd styrketräning med en aktiv kontrollgrupp med enbart fotboll.
Vad de fann
Styrketräning gav stora grupp × tid-interaktionseffekter på 1-RM bänkpress, latsdrag och benpress (samtliga p<0.001, ηp2=0.36-0.43), fotbollspassningsprestation på LSPT (p=0.007, ηp2=0.22) och Stroop-testresultat (p<0.001, ηp2=0.56), men ingen förändring i serum-BDNF eller IGF-1 (p>0.05, ηp2=0.00-0.04).
Studiedesign
Parallellgrupps-RCT med aktiv kontroll (inte en obehandlad grupp eller placebogrupp), n=22 totalt (11 mot 11), hos unga (14-15yo) Tier 3-kvinnliga fotbollsspelare under en enda 12-veckors säsongsblock.
Metodik
Randomisering anges, men allokeringsdolgning (allocation concealment) och bedömarblindning beskrivs inte, och blindning av spelarna för gruppindelning är omöjlig med tanke på interventionens natur, vilket gör att prestationstestningen och Stroop-testet är öppna för förväntans-/prestationsbias. Med endast 11 per arm är studien underpowered för biomarkörutfallen (nollresultatet för BDNF/IGF-1 kan vara ett sant nollresultat eller bara brus), och fem utfallsdomäner testades utan angiven korrektion för multipla jämförelser, vilket ökar risken att åtminstone en 'signifikant' interaktion är ett falskt positivt fynd. Träningsvolymerna beskrivs som matchade, men den totala belastningen var inte likställd (ST-gruppen genomförde 2 ST-pass + 3 fotbollspass mot 5 fotbollspass i kontrollgruppen), så ST-gruppen jämförs egentligen mot en annan total träningsstimulus, inte en ren tilläggseffekt isolerad från confounders som nyhetsvärde eller extra individualiserad coachningskontakt.
Granskningen
Styrke- och passningsprestationsvinsterna är både statistiskt och sannolikt kliniskt meningsfulla med tanke på de stora effektstorlekarna, och är förenliga med väletablerad litteratur om dos-responssamband vid styrketräning hos unga idrottare. LSPT-resultatet stärks faktiskt av att kontrollgruppen genomförde mer fotbollsspecifik träningsvolym men ändå inte visade någon förbättring, vilket talar emot en enkel omtestnings- eller övningsförklaring för det fyndet. Stroop-förbättringen är mer bräcklig: endast styrketräningsgruppen förbättrades, men eftersom båda armarna upprepade samma Stroop-test borde en ren testvane-effekt ha synts i båda, så 'övningseffekter' förklarar inte heller resultatet fullt ut på egen hand. Det som saknas är den föreslagna mekanismen, BDNF och IGF-1 var oförändrade, så berättelsen om att 'träning kopplar om hjärnan' som studien bygger på stöds inte av dess egna data. Med endast 11 spelare per arm, ingen angiven bedömarblindning, och ungefär ett dussin utfallsjämförelser körda vid p<0.05 utan korrektion, skulle vissa fynd, särskilt Stroop-resultatet, kunna spegla slump, differentierad coachuppmärksamhet (Hawthorne-effekt) i styrketräningsgruppen, eller motivation snarare än en genuin tränings-kognitionseffekt. Betrakta styrke- och passningsvinsterna som rimligt solida; betrakta det kognitiva resultatet som en intressant signal, inte en påvisad effekt.
Begränsningen
Huruvida Stroop-förbättringen speglar en genuin träningsinducerad kognitiv anpassning eller bias (differentierad coachuppmärksamhet, motivation, eller slump från multipla otestade jämförelser), eftersom biomarkörerna som skulle förklara mekanismen inte visade något. En större, bedömarblindad studie med korrektion för multipla jämförelser och uppföljning bortom 12 veckor krävs innan det kognitiva påståendet, eller någon neuroplasticitetsmekanism, kan anses tillförlitligt.
Referensstudie
Detta placerar sig inom den befintliga evidensbasen som visar att styrketräning förbättrar styrka och fotbollsspecifik prestation hos unga spelare (väletablerat i tidigare S&C-litteratur om kvinnliga ungdomsfotbollsspelare), och utvidgar den till stor del vuxna, huvudsakligen aeroba träningsbaserade litteraturen om träningsinducerad förändring av neurotrofiner (t.ex. BDNF-respons på uthållighetsträning) till en styrketränings-, ungdoms- och kvinnofotbollskontext där neurotrofinkopplingen inte konsekvent har replikerats.
Vad du gör på måndag
Fortsätt rekommendera styrketräning 2 ggr/vecka parallellt (över- och underkropp, 3x12 repetitioner vid 60-80% av 1RM) utöver säsongsfotbollsträning för högtränade kvinnliga ungdomsspelare, förutsatt att den totala veckoträningsvolymen hålls matchad; styrke- och LSPT-passningsvinsterna här är rimligt solida och den delen är direkt tillämpbar redan på måndag. Marknadsför eller motivera inte programmet till spelare eller föräldrar som att det stärker hjärnans neurotrofa markörer eller 'kopplar om hjärnan': denna studie fann ingen biomarkörförändring, och Stroop-fyndet bör behandlas som hypotesgenererande, inte bevisat. Dessa resultat är specifika för Tier 3-/elitnivå 14-15-åringar; extrapolera inte passnings- eller kognitionsfynden till motionsnivå eller yngre spelare utan direkt evidens.
In practice
För fysioterapikliniken: detta är en bekräftelse, inte ny information, att ett måttligt styrketräningsblock 2 ggr/vecka under tävlingssäsongen tolereras väl och är effektivt hos kvinnliga ungdomsfotbollsspelare, så om du rådgiver om idrottslig utveckling eller säsongsbelastning för denna population behöver volymmatchad styrketräning inte ske på bekostnad av fotbollsspecifikt arbete. För S&C-golvet: programmera strukturen som användes här (2 pass/vecka, över + under, 3x12 repetitioner @ 60-80% 1RM) med tillförsikt för styrka och sannolik överföring till passningsprestation, men lämna Stroop-/BDNF-resultatet utanför din presentation till idrottarna, det är inte bevisat, och biomarkördata talar aktivt emot en neuroplasticitetsmekanism. Reservation för båda: detta är en liten studie (n=11/arm) hos elitnivå 14-15-åringar, så generalisera inte påståendena om passningsöverföring eller kognition till lägre nivåer, manliga eller yngre idrottare, och omtesta styrka med samma 1RM-protokoll istället för att anta att vinsterna kvarstår bortom det studerade 12-veckorsfönstret.
De fem studier som spelar roll — varje vecka, gratis.
Vi läser hela litteraturen inom idrottsmedicin, rehabilitering och prestation och granskar de studier som är värda din tid.
Få det gratis veckobrevetRelaterade granskningar
Läs på ditt språk: English · Français · Deutsch · Español · Italiano · Nederlands · Dansk